Dags att klara - Resident Evil 4 HD

Jag trodde att det skulle behövas fler än två blogginlägg för den här omgången, eftersom Resident Evil 4 är lite längre än Code: Veronica X. Fast det är klart, att det bara blir två inlägg av det här också kan ju bero på att det förra täckte nästan hela spelet...

Det var alltså dags att möta Salazars högra hand - Verdugo. Jag fick smått panik under den här delen, mest för att tunnorna tog slut och jag tvivlade på att min ammunition skulle räcka. Visst, jag hade kunnat fly iväg i hissen när den väl kom - men jag ville kunna få Salazar Family Crown. Jag lyckades besegra detta monster, och med inte alltför mycket ammunition kvar tog jag mig vidare.


Mitt inventory efter striden mot Verdugo. Rocket Launchern var fortfarande avsedd för Salazar, så den sparades.

 

När det sedan blev dags för den "härliga" striden mot två El Gigantes på samma gång, tog min ammo slut. Så klart. Jag hade lyckats döda en av dem, men den andra hade ganska mycket kvar innan den skulle falla till marken. Att släppa ner den i lavan var inget alternativ - jag var girig och skulle ha pengarna. Vad gjorde jag? Tog fram min kniv. Det gick faktiskt bra - åtminstone ett tag. Sen dog jag. På nästa försök försökte jag vara lite mer taktisk, men det blev ändå jag, en El Gigante och kniven kvar i slutändan. Och det gick. Jag hade väldigt lite health kvar, så klart, men jag lyckades komma levande därifrån.

Min Rocket Launcher hade fått legat länge i mitt inventory och det var dags för den att säga hej till Salazar. Efter ett mangum skott och Rocket Launchern hade jag blivit av med honom. Jag tyckte att jag förtjänade en lätt seger efter allt mit slit mot de jobbiga trollen. Herr Oven Man skrämde slag på mig även denna gång. Fast att jag vet att han kommer vara där blir jag ändå lika rädd varje gång. Speciellt nu när jag inte hade spelat det på länge...

 


Kändes otroligt bra att ha ett så fullt inventory igen.

 

Knivfighten mot Krauser (QTE) slutade med en död för mig - på det sista momentet. Kändes så lagom kul, men jag fick snabbt min revansch. Skyllde på Ada för att det var hon som dök upp för sent. En annan sak som verkligen gjorde mig galen var den sista Bottle Capsen. Det GICK bara inte att träffa alla måltavlorna - Ashley var ju i vägen hela tiden. Efter en rad misslyckade försök fick jag till slut min vinst. Man kan då lugnt säga att den var värd att kämpa för.

 


Trophy <3

 

Jag oroade mig verkligen inför striden mot "It", som Saddler så fint kallar honom (U3 är hans riktiga "namn"). Den här lilla minibossen klarade jag dock av utan större problem. Efter den striden kände jag dock att det kanske var lika bra att köpa den där skyddsvästen som Merchant tjatat om så länge...

Krausers bossfight är alltid lika underhållande - åtminstone de moment som leder fram till den. Som att få honom att hoppa upp och ner vid stegen hela tiden medans man skjuter honom utan att behöva oroa sig för att ta skada... När så den riktiga striden mot honom kom dog jag på mitt första frsök. Dels för att min ammunition nästan helt tog slut, men även för att tiden tickade ner till noll. Jag hade inte nå större förväntningar inför mitt andra försök. Jag såg tiden komma allt närmare noll, men kämpade ändå. Det sista emblemet sattes in med bara ett par hundradelar mer än en sekund kvar på klockan.

Det sista kapitlet sparade jag till ett senare tillfälle - vilket blev idag. Blev dock ganska så besviken på Saddler som dog alldeles för lätt. Det räckte med ett par shotgun-skott, ett par skott från min TMP och två röda tunnor för att Ada skulle kasta ner Rocket Launcher Special. Även fast min ammunition säkert hade räckt, kände jag inte för att fortsätta försöka klara honom med mina vanliga vapen. Jag hade alldeles för få First Aid Sprays och Herbs för det.

 


Mina stats för den här rundan.
Hit Ratio: 68%
Enemies Killed: 935
Number of Deaths: 12
Time: 14:08'08''

 

Det hade så klart kunnat gå bättre än vad det gjorde, men jag är ändå nöjd med resultaten. De flesta av dödsfallen skyller jag dock på Ashley =D Det har varit riktigt kul att få komma tillbaka till RE4, speciellt med denna nya grafik. Nu väntar en liten matpaus, sen tänkte jag börja med Seperate Ways. Efter det får vi se vilket spel som är näst på tur, helt enkelt.

 

 


Sista trophyn för denna rundan. Har fortfarande två kvar att ta, men det får bli en annan gång. Pro lockar inte så jätte mycket just nu direkt.


Dags att spela - Resident Evil 4 HD~

Den här omgången började ju så himla bra. Det första jag gjorde var att råka discarda all min ammo. Det tog ett tag innan jag lärde mig vad som var vad av alla olika kommandon i menyn. Det här med att ha ett spel på ett språk man inte förstår (det här är också på japanska) är inte så lätt direkt. Trots det var jag social med herr Salvador och hans fina motorsåg helt frivilligt.

Jag spelade inte så jättelångt i spelet första dagen jag spelade (vilket var en sisådär 16 timmar efter att jag hade klarat ut CVX HD). Eftersom jag började om på en helt ny omgång, på normal dessutom, tar det ju ett tag att komma fram. När jag sedan kände att det räckte för den gången hade jag kommit fram till en viss sjö... Jag sparade, för att sedan glatt springa ner till bryggan i jakt på trophyn. Jag tycker det är riktigt spännande att bara skjuta ett par skott och se hur vattnet skakar och rör sig, och veta att ett enda skott till ger mig en besökare på bryggan. När jag sedan skulle spela nästa gång hann jag inte spela så länge innan jag skickades ut av mamma för att handla med lillsyrran. Istället för att "slösa" en sparning för det stängde jag av spelet och började från samma punkt igen när jag väl kom hem.


Blir ju mer frestande när det står att man INTE ska skjuta...


De första gångerna jag spelade RE4 tyckte jag att flash-grenades vare helt onödiga - de tog bara upp en massa plats i väskan utan att göra någon nytta. Sen spelade jag RE5 och träffade på ett par Duvalias. Efter det fick jag reda på att alla Plagas i RE4 var känsliga mot dem också (samma virusbas, ändå). Flash-grenades = helt fantastiska. Ju längre jag kom i spelet, desto mer saknade jag Ashleys riddarrustning (Special 2-kostymen). Allt blir så mycket enklare när man kan använda Ashley som lockbete och aldrig behöver oroa sig för att hon ska bli ivägsläpad. Det var Ashleys fel att jag fick min första rage-quit i den här omgången. Jag hade kommit fram till slottet, till det rum där man ska veva ner en trappa och samtidigt göra sig av med ett par jobbiga fiender. Den rödklädde fienden "ploppar" och får ett fint insektshuvud - den varianten som äter upp ens huvud om man kommer för nära. Det räckte med att han petade på Ashley, så dog hon. Hennes health gick från full till tom utan att hon ens blev attackerad på riktigt.

När jag sedan kände att jag lugnat ner mig tillräckligt efter det för att kunna spela igen (det var inte samma dag) bestämde jag mig för att försöka spara på ammunitionen. Med andra ord fick jag leka med kniven. Att jag blivit alltmer fäst vid att använda kniven i nödfall är för att jag lyckades överleva Weskers bana i Code: Veronica X Battle Mode... Kniven i CVX kan man dock inte jämföra med. Den är väl lite smått för bra, så att säga. När jag var på samma ställe igen skyndade jag mig ner till rummet där man ska trycka ner två plattor i golvet genom att stå på dem så att veven kommer fram, placerade jag Ashley i hörnet och väntade på fienden där inne. Det gick riktigt bra, ända tills en av dem hoppade ner genom ett hål i taket och slog till mig hårt i bakhuvudet. Jag hann inte heala innan hans nästa slag kom.

Det blev ingen ragequit av det, jag var så förbannad att jag skulle ta min revansch direkt. Så jag hade en annan taktik - jag höll mig på övre plan och höll mig själv i rörelse hela tiden så de inte skulle kunna smyga. Det här höll faksitkt riktigt bra, tills Ashley skulle klättra upp och veva där man ska skjuta de fiender som försöker attackera henne, samtidigt som man ska skydda sig själv mot de som är nära Leon. Jag råkade skjuta Ashley i ren panik. Den där riddarrustningen hade som sagt varit bra att ha.

Den här gången slutade jag spela så fort jag kommit fram till ett ställe man slipper när man köra på easy. "Åh nej, inte labyrinten!" Jag hatar varenda liten millimeter av detta ondskefulla påfund, hatar de vargar som gömmer sig i buskarna. Jag bestämde mig för att jag var modig nog för att ta mig igenom den igår, vilket jag faktiskt var, tills tre vargar hoppade fram när jag skulle upp för trappan. Usch, vad rädd jag blev! Trots att det var nära ett par gånger lyckades jag ta mig igenom labyrinten utan att dö. Jag antar att det var mycket tack vare det faktum att jag bytt ut alla mina grundvapen mot bättre versioner. Handgunnen fick jag gratis av Merchant, hagelbössan och riflet fick jag köpa för pengar jag slitit (lite) för att få ihop.


Jobbiga djur... Just den här märkte inte att jag närmade mig.


Någonting jag verkligen tyckte var helt fantastiskt med HD-versionen av spelet var Ashleys lilla äventyr i de levande rustningarnas förlorade land. Istället för att ha kameran som vanligt bakom axeln var den nu placerad i ögonhöjd i tredjepersons persepktiv, som en uppdaterad version av de gamla kameravinklarna (ungefär som det easter egg som finns i Lost in Nightmares i RE5, fast annorlunda). Ännu gladare blev jag av att hon styrdes på samma sätt. Det enda problemet var att detta gjorde att jag blev riktigt riktigt rädd, och var säker på att jag skulle dö. Just det bidrog än mer till stämningen - en del av ett spel som jag spelat riktigt många gånger under åren kändes plöstligt helt ny och annorlunda. Man kunde nästan känna Ashleys rädsla genom skärmen. Det fick mig direkt att tänka på Fiona Belli från Haunting Ground - en annan tjej som måste fly för sitt liv från en massa galningar. Hela området kändes verkligen helt nytt. Kameravinkeln gjorde det så klart svårt att se var man hade sina fiender, vilket fick mig att bli ännu mer förtjust i denna förändrning. Jag råkade (så klart) springa lite smått vilse när jag skulle fly från rustningarna - höll på att springa rätt in i en för att jag var på väg åt helt fel håll. Jag var lika glad som Ashley när jag väl fick återse Leon igen.


Synd att det här avsnittet inte var längre - älskar verkligen kameravinkeln. Ett riktigt genidrag~ Att man kunde se Ashelys ansiktsuttryck, se hur hennes ögon rörde sig för att ta in hela omgivningen var helt fantastiskt.


När det var dags att hitta King's och Queen's Grail tog jag ett djupt andetag och tog lång tid på mig innan jag väl började med detta uppdrag. När man spelar på easy (vilket är ännu en anledning till varför jag hellre spelar på den svårighetsgraden) behöver man bara hämta Queen's Grail - den andra finns redan på rätt plats. Det är dock inte drottningens som är den svåra... För att kunna få King's Grail måste man ta sig levande ur en fight med två grupper om tre levande rustningar. Jag provade med en ny taktik igår - jag lämnade Ashley utanför och gick in själv. Att inte behöva se efter henne samtidigt som jag var tvungen att ta död på dessa var verkligen en riktig lättnad. Det var jag, mitt shotgun, min TMP och ett par flash-grenades. Mer behövdes inte, och den här striden kändes lättare än den någonsin har gjort. Det beror så klart främst på att jag inte hade en viss dam att hålla koll på.  

Än är det mycket kvar innan det här äventyret är slut, men nog har jag kommit en bra bit på vägen åtminstone. Näst på tur är Salazars högra hand, när jag väl samlat på mig nog med mod efter mitt möte med två Garradors (min magnum var verkligen en räddare i nöden). Får se hur bra den delen går med en text på japanska. 




En större väska gör verkligen skillnad! Massa mer plats att fylla.

 


Man förstår så otroligt mycket när man ska uppgradera sina vapen - tur att jag spelat RE4 förut och vet vad som är vad här åtminstone ;)

 


Den här vinkeln skrämde slag på mig - var som att det var något bakom rustningen som iakttog Ashley.

 


Närbild på en relativt uppskämd Ashley.


God Jul~

Hoppas ni alla har en fantastisk jul, trots eventuell snöbrist (våran gräsmatta tittar fram på vissa ställen). Igår klädde vi granen, vi fick öppna ett par morgonpaket nu idag (en tidning och godis), sen väntar så klart julmat, Kalle Anka och paketöppning. Fram tills dess ska jag dock försöka fortsätta lite på Leons äventyr.


De här fina dekorationerna är det jag som hänger upp i granen varje år. Blivit lite av en tradition ^^

 


Så här blev vår färdiga gran =)


Hoho, min julstrumpa 8')


Som vanligt innehåller mina morgonpaket en chokladtomte, ett paket Romerska Bågar och en tidning~


Får jag slut på saker att göra innan det är dags för det riktiga firandet har jag lite juliga Zombie-böcker att läsa.

 

Hoppas att ni alla får en riktigt härlig jul!

 


Det snöar på youtube~

Drog igång Jingle Hell för att få fram lite mer julkänsla, och märkte att man kan få det att snöa på youtube. Till vissa videos, åtminstone. Nästa stora händelse var när jag märkte att man kan flytta runt de snöflingor som faller. Mysigt <3

Såg sen att det även var så på några av mina egna videos - på just en av dem passade snöflingorna perfekt. Underbart.

 


Startade videon flera gånger och lät snön falla, till slut såg det ut så här =D


Passande med snö här~

 


Dags att klara - Code: Veronica X HD

Efter att ha klarat första halvan av spelet utan att ha dött (trots det har jag sparat lite för många gånger, för att vara på den säkra sidan) var det dags att ta sig an den andra delen av Resident Evil Code: Veronica X. Första halvan kan jag i stort sett utantill - spelat den väldigt många gånger. Andra halvan, däremot... Minns inte ens när jag spelade det sist. Förra året hade jag ju en plan: jag hade fått hem mitt Dreamcast och Code: Veronica till det, hade köpt godis och en Vanilla Coke, och skulle lyxa till det med min T-Virus Antidote energidryck och vara uppe hela natten och spela. Vilket inte gick så bra alls, eftersom skivan till spelet var alldeles för repig. Det har alltså gått mer än ett år sedan jag sist spelade (eller ens klarade ut) CVX. Har sett fram emot att få spela det så himla länge. Att dessutom får göra det i HD... <3

Jag hade lämnat spelet i Claires första del i Antarktis. Jag var in och hälsade på stackars Nosferatu, sa hej då till Alfrexia och lyckades även bli uppäten av en grupp zombies. Visst, de momenten i spelet som Claire får göra först i Antarktis kan jag också ganska bra, men inte alls lika bra som början av spelet. Det var när Chris tog över som det svåra kom... Eftersom spelet är textat på japanska är det svårt att veta vad det är för nycklar man plockar upp, eller varför dörrarna är stängda. Att få någon hjälp från dokumenten man hittar kan man ju bara glömma. Trots det lyckades jag ganska bra. Det som jag till viss mån trodde var omöjligt visade sig faktiskt vara möjligt - jag blev skrämd i CVX. "Ooh, jag hittade batte-aaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!!!" Jah. 

När jag väl sprang runt i vinterlandskapet som Chris blev jag vilse på riktigt. Så långt i spelet har jag inte varit sen jag vet inte hur länge. Visste till viss mån vad som skulle göras, men blandade ihop ordningen. Det ledde till att Alexia inte fick säga "Said the spider to the fly; how do you wish to die?" Jag gick vilse alldeles för många gånger, men lyckades ändå ta mig till Claire. Eftersom jag hade råkat slösa bort rätt så många pistolskott fick jag leka med Chris kniv under de här momenten - en kniv som är så OP så man nästan blir mörkrädd. Brukar verkligen inte våga använda kniven som vapen i REspel - CVX blev ett undantag med motivationen att jag lyckats ta mig igenom Weskers Battle Mode levande, och med en A-rank dessutom. Något jag saknade i denna del av spelet var mina pilar - jag hade lämnat mitt bow gun med Claire. Trodde att jag skulle behöva dem när jag skulle möta upp Nosferatu, men det behövdes inte. När jag sedan fick spela som henne slängde jag direkt ner det i första bästa item box.

När det sedan till slut började närma sig bossfighten gick jag in i "fel" rum lite för tidigt, så jag fick springa runt med en pepp-inför-slutstriden-låt alldeles för länge. När jag sedan kom till den striden packade jag på mig så mycket vapen och ammo som jag kunde. Alexia ville dock inte vara ett bra motstånd. Två explosive-pilar på hennes första form, mina sista 8 och ett par grenades från min Grenade Launcher på andra formen. Till den tredje och sista formen var det så klart dags för Linear Launchern. Missade tre skott innan jag lyckades grilla henne.

Det gick alldeles för fort att klara ut spelet den här gången, men jag hade riktigt roligt på vägen. Dog totalt fyra gånger, men ingen av dem var i sista fighten. Nu väntar ett par rundor Battle Mode innan jag ska ge mig på Resident Evil 4 i HD. Till skillnad mot Code: Veronica X har jag spelat det ett par gånger för mycket, så borde inte gå lika mycket vilse. Vi får se hur det blir med det när jag väl kommer igång =D




Det hade kunnat gå bättre, men eftersom jag inte spelat det på så fruktansvärt länge är jag ändå väldans nöjd med resultatet.

 


Det här hade jag med mig till slutstriden. Magnumen och min shotgun fick bara vara moraliskt stöd den här gången =D


Dags att spela - Code:Veronica X HD

I förrgår var det äntligen dags att testa HD-uppdateringen av Resident Evil Code: Veronica X. Eftersom jag har 15th Anniversary-boxen behövde jag inte köpa den nedladdningsbara versionen till PS3 (ska jag dock göra till mitt 360 senare). Enda nackdelen är ju att all text i spelet är på japanska. Att jag spelat CVX väldigt många gånger sedan jag köpte det 2007 hjälper ju lite, eftersom jag ändå vet vad som ska göras. Jag hade laddat upp med en påse godis, dricka och burit in min stora TV på rummet. Jag var redo att spela.

Det tog ett tag innan jag kom igång - dels för att installationen av spelet tog sin tid, men även för att jag inte visste alls vilka inställningar jag valde i huvudmenyn. Eller, jo, svårighetsgraden visste jag ju - kunde välja mellan Normal, Easy och Very Easy. Jag valde Normal. Är ganska säker på att jag lyckades stänga av rumble-funktionen... När jag så väl hade börjat spela efter alla cutscenes (här skippas inget!) blev jag förvirrad över kontrollen. Jag är så van att man springer på cirkel och undersöker med kryss - att kryss betyder ja och att cirkel betyder nej. Det är så det alltid har varit när jag spelat mitt CVX på PS2. Här var det dock precis tvärt om. Förvirring uppstod, så klart. Men efter ett tag hade jag vant mig vid det också.


Installerat och klart~

En sak jag reagerade lite på var att visa repliker verkar ha kortats ner - eller så har jag bara blivit alltför påverkad av Game of Oblivion i Darkside Chronicles. Det resulterade i att jag fortsatte prata fast karaktärerna blivit tysta. Jah. Att lära sig hur man skulle ladda om vapnen och mixa herbs tog ett tag det med - texten är ju trots allt på ett språk jag inte kan läsa. Jag spelade inte så jätte länge - "bara" tills jag hade fått 3 stycken trophies. Så klart kändes det väldigt konstigt att få trophies för något man gjort så många gånger förut. När jag dock kommit till mötet med den första Bandersnatchern insåg jag att jag hade glömt pulvret som gör pilarna explosiva... Eftersom en Bandersnatch vanligtvis dör av en 3-4 såna pilar, såg jag inte direkt fram emot mötet. Mina machine guns fick dock rädda mig, även fast monstret skrämde mig rejält när det bestämde sig för att hoppa på mig och slå mig med armen.. Sen skulle så klart Steve stila och visa hur lätt han själv kunde ta hand om en sådan fiende. Det fick han dock äta upp när jag fick min andra trophy. "Do you want me to take care of this, little boy?”

Jag tycker att HD-uppdateringen är riktigt snygg, även fast jag så klart hade föredragit en riktig REmake, med karaktärsdesignerna från Darkside Chronicles. Claires höga jeans känns inte lika snygga efter att ha sett hennes tuffare varianter i ovan nämnda spel. (Jag på att Alfreds galna skratt skulle kunna göras bättre än i originalet).Trots det är jag glad att ännu fler får chansen att för första gången uppleva ett av mina absoluta favoritspel. Tack än en gång för att du köpte den här boxen åt mig, tack för allt <3




Lyckades ta mig igenom korridoren utan att bli attackerad av de zombiens som egentligen ska komma igenom fönstret. Fuck? Knappast. Sneaky? Väldigt =D


Som sagt - tog ett tag innan jag förstod hur jag skulle spara =D


Texten säger mig inte ett dugg - men jag antar att den är den här som ska öppnas med lockpick.

Som himmelriket för en fangirl~

Idag tog jag mig en tur storstaden (Stockholm) med Fredrika. Vi skulle köpa julklappar, men för min del blev det mest shppping till mig själv. SFbokhandeln är som himmelriket för en fangirl. Att gå in där utan att ha oändligt med pengar för att kunna köpa allt man vill (man hittar ju bara mer och mer på varje hylla) slutar med att man får kompromissa och se vad man egentligen vill ha allra mest. Jag lade tillbaka alla Supernatural-saker (underbart att hitta dem, synd att jag inte kunda köpa allt) och fick nöja mig med Repo! The Genetic Opera så länge. Ja, jag har den filmen redan. Denna var dock en annan utgåva - vem kan säga nej till Sing-A-Long till så fantastiska låtar? 

Kombinera detta fantastiska fynd tillsammans med en Kerrang-tidning med Gerard Way på framsidan och Herkules i serieform så har ni en glad fangirl. Ångrar faktiskt lite att jag lämnade mitt Blind Mag-halsband hemma idag. Sing-A-Long låtarna på Repo!-DVDn är Legal Assassin, Zydrate Anatomy, Chase The Morning och We Started This Op'ra Sh*t - de tre första är några av mina absoluta favoriter, medans den sisnämnda är... väldigt speciell, så att säga.

Under lunchen diskuterade jag och Fredrika Resident Evil, både spelen och filmerna (även fast filmerna är mer Resident Evil inom citattecken). Alice, det magiska T-viruset i filmerna (det kan skapa Majinis för sjutton!) och RE5 var de ämnen vi pratade på mest om. Har vi väl börjat är det svårt att sluta. Behöver jag nämna att vi har väldigt tydliga åsikter om dessa områden?

Nej, nu måste jag fortsätta skriva på uppsatsen, sen ska jag börja bläddra smått i mina nya tidningar (Kerrang, GameReactor och Herkules) för att sedan eventuellt avsluta kvällen med Repo!. Tack Fredrika för det här roliga äventyret n___n



Följ mig på:
Twitter | Instagram | Twitch



Emelie är mitt namn - Mlie är bara lite av en förkortning. I den här bloggen skriver jag mycket om Resident Evil, cosplay, spel och annat smått och gott!


RSS 2.0