Att äta med Pesten~

Jag har vid ett par tillfällen gjort misstaget att äta mat samtidigt som jag tittat på tv-serien Supernatural. Under de första avsnitten är det inga som helst problem, men det ändrar sig snabbt när Pesten kommer med i bilden.

Igår kväll, eftersom jag inte har någon TV i min lilla lägenhet (jag har för övrigt precis flyttat in!), drog jag igång ett avsnitt av just Supernatural som middagssällskap. Den "underbara" Pesten var med. Inte okej att äta samtidigt som han ger personer "mysiga" sjukdomar som gör att dessa stackars oskyldiga personer får mig att tappa matlusten rätt så rejält.

Det jobbiga är dock att jag vid tidigare avsnitt varit tvungen att pausa för att faktiskt kunna äta upp min mat, eller helt enkelt skjuta bort tallriken för att aptiten blivit totalförstörd och förbereda mig mentalt för att ens kunna fortsätta titta. Det var efter det som jag bestämde att jag inte skulle ha Supernatural som matsällskap nå fler gånger, men jag måste ha glömt bort det igen någon gång på vägen när det inte hände något "mysigt" på länge. Och ja, med "mysigt" menar jag något helt annat än just mysiga saker. Jag har till exempel hört att en i Jackass har lagat omelett av sin egen spya. DET räknar jag in i kategorin "mysigt" och vill verkligen inte se något sådant medan jag själv äter. Speciellt inte om jag faktiskt äter en omelett...

Efter att ha sett Sweeney Todd var inte min mamma så jättesugen på att laga köttfärspaj. Har man sett den filmen förstår man så klart varför. Har ni inte sett den måste jag bara säga att ni nog inte heller kommer vilja äta något pajliknande på ett tag efteråt om ni planerar att se den. Jag tyckte dock att det var lite smått (läs: väldigt) roande att sjunga låten "A Little Priest" från filmen när mor var i närheten. Ibland känner jag mig bara så himla snäll.

När det gäller vissa program, som till exempel Fear Factor, känns det ganska så självklart att inte äta något när man ser det, med tanke på allt galet de får äta. Andra gånger kommer de här "mysiga" inslagen från helt oväntade ställen. En av mina vänner nämnde att trötthet kan påverka ens känslighet vad gäller de här "mysiga" sakerna - att de saker man skulle ge en lätt axelryckning åt i vanliga fall kan verka alldeles för mycket fel när man är väldigt trött. Det är en sån där sak som jag egentligen inte tänkt så mycket på förut, men det skulle ju verkligen kunna stämma riktigt bra, speciellt som att jag faktiskt var trött igår när jag fick min aptit förstörd.

Supernatural har väldigt många avsnitt som skulle kunna passa in i kategorin "mysiga". Eftersom det var så länge sedan jag såg något avsnitt av serien (förutom de närmaste dagarna när jag plockade fram boxen för femte säsongen igen) kan jag inte direkt nämna något på rak arm, men just Pesten står för de mest minnesvärda tillfällena, tillsammans med polaren Hungersnöden. De värsta gångerna när man tappar matlusten efter något man tittat på är så klart de gånger då det man äter i viss mån påminner om det som händer på skärmen. Som att man äter pizza medan någon karaktär blir brutalt mördad och slutar som just en pizza-liknande pöl på golvet. Eller, som sagt, en helt vanlig omelett.





"Mysiga" Pesten (Pestilence). Det där fina gröna slemmet var grogrunden för det här inlägget. Extremt hög "mys"-nivå på den scenen må jag säga.


Kommentarer

Skriv gärna vad du tycker!

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (Publiceras inte på bloggen)

URL/Bloggadress:

Här skriver du dina tankar:

Följ mig på:

Twitter | Instagram | Twitch




Hej! Jag heter Emelie. I den här bloggen skriver jag en hel del om tv-spel, men det blir ibland annat också!


RSS 2.0