Två nya figuriner till samlingen~

Jag hämtade ett paket idag, som var väldans orympligt att bära och som jag inte väntat mig förrän nästa vecka. Igår morse bestämde jag mig för att beställa det som fanns i paketet, som titeln på det här inlägget hintar lite smått om. Nu ska vi se vad det var!
 
 
 
Nämen se där - Leon och Chris!
 
De är fortfarande oöppnade i sina lådor. Jag har ju fått lite ont om plats i hyllan, så jag vet inte riktigt vart jag ska ställa dem. Vi får se, helt enkelt!
 

Jag blev visst med GameCube~

Tanken var att jag inte skulle köpa någon ny konsol i år. Jag köpte mitt rosa PlayStation 2 2007, mitt Wii året efter, Xbox 360 dagen före Resident Evil 5 släpptes 2009, PlayStation 3 samma vecka som jag tog mitt körkort (som en belöning till mig själv - den var även min morot) 2010, 2011 blev det 3DS, och förra året köpte jag min PS Vita. Med andra ord har jag lyckats hålla mig till att köpa en konsol per år (med undantag för min röda 360 och mitt Dreamcast som inte var lika planerade inköp). I år skulle jag dock inte köpa någon ny - ingen Wii U, ingen PS4, ingen XboxOne. Istället råkade det bli en GameCube. Inte nog med att det är den första GameCuben jag någonsin ägt (jag har spelat mina GC-spel på mitt Wii), det råkar ju vara en del av min samling också. Säg hej till min alldeles egna GameCube!
 
 
Tyvärr var den lite mindre komplett än vad jag förväntat mig, men så kan det gå. Det får bli ett litet framtida uppdrag att hitta det som saknas, helt enkelt. Det kan ju bli lite kul på sitt sätt.
 

En siffra att minnas~

Att jag har koll (någotsånär) på i vilken ordning jag köpte mina Resident Evil-spel har jag nämnt förut (även fast jag glömde säga att det jag köpte senast var mitt 70:e). Därför kan man lätt tro att det här inlägget ska handla om min samling, och på sätt och vis gör det ju det. Men det är inte bara i min samling jag har minnesvärda siffror - det här är mitt 200:e blogginlägg.
Mitt sätt att skriva har förändrats sedan jag började med bloggen. Tur är väl det - någon form av utveckling ska man väl ha uppnått det börjar bli så här pass många! Vad gäller bilderna i mina inlägg har de bara det här året genomgått en hel del förändringar. Jag har testat att sätta ihop bilderna på olika sätt för att få dem att se ut mer som foton, jag hade mina ramar där ett tag också. Nu känner jag dock att det är roligare att låta bilderna ta plats, speciellt sedan jag faktiskt unnade mig själv en riktig kamera.
 
När jag började med bloggen för 199 inlägg sedan hade jag nog inte ens kunnat drömma om att jag skulle ha nog med idéer för så här pass många inlägg. Men det hade jag visst. Och förhoppningsvis har jag nog med idéer för minst lika många till. Jag vill passa på att säga tack till er som läser min blogg, kommenterar och ger mig motivation för att fortsätta skriva. Utan er vet jag inte riktigt vad jag skulle göra. Så tack.
 

Att köpa sitt favoritspel~

Känslan av att man, utan att egentligen veta det fullt ut, köpt sitt blivande favoritspel är en känsla som är svår att toppa och att hitta till. Känslan av att köpa sitt favoritspel när man redan har det tidigare är lite mer lättillgänglig och precis lika fantastisk. Åtminstone om man samlar. "Vad har du nu gjort, Emelie?" kanske ni undrar. Jag har ju så klart köpt Resident Evil Code: Veronica. Igen. Det var ju trots allt en version jag inte hade!
 
Den här - Final Cut, som aldrig släpptes utanför Japan och som innehåller en hel del mer extra material. Om man räknar de gånger som jag har Resident Evil Code: Veronica (X), utan att det är i en special-box, är det här mitt åttonde exemplar. Det hittade snabbt sin plats i hyllan.
 
Det börjar som sagt bli lite fullt! Om ni nu blivit nyfikna på att se vilka andra versioner av Code: Veronica (X) som jag har, kan jag säga att denna fredag den trettonde just blev er turdag!
 
Det var det här spelet som satte igång mitt samlande - mitt alldeles första egenköpta Resident Evil-spel.
 
Sedan ville jag ju ha originalutgåvan (till höger), och inte bara platinum-versionen. Nyutgåvan (till höger) var lite av ett impulsköp. Oöppnad än idag, men så har jag ju "ett par" versioner av det här spelet. Jag behöver ju inte öppna alla.
 
Underbara, fina specialutgåva.
 
Det finns en förklaring till det här, tro mig. Den med prislappen är dock spelbar.
 
Och så den sista - GameCube. Jag gillar det här spelet. Men det har ni nog redan insett!
 

Jag hämtade mitt paket idag~

Efter lite försening och krångel med tullen fick jag hämta ut mitt paket idag. Äntligen! Vad som fanns i det? Jag låter bilderna visa det.
 
Den absolut finaste hund jag någonsin sett. Den är från samma ställe som Jill, så jag visste att den skulle vara värd sitt pris. Att sedan få nummer 50 av 750 gjorde allt om möjligt ännu bättre! Eftersom jag inte har någon ledig ruta i hyllan fick den stå uppepå, som en gullig liten vakthund. 
 
Hyllan börjar bli full, men jag har planer på att köpa till delar för att kunna bygga ut den. Då ska den här hyllan, till den mån det går, bara vara fylld med Resident Evil. Just nu är jag bara så glad att min hund har hittat hem.
 

Det blev visst en ny bild~

Vad gör man när man har en "hyfsat" bra kamera och känner att man vill ha en ny profilbild för att ens gamla är från hösten 2010? Man leker sin egen fotograf och ser vad som händer. Jag har velat byta bild här på bloggen riktigt länge nu, men inte riktigt tagit itu med det. Men så tänkte jag att jag lika gärna kunde passa på nu när mitt hår ser så mycket bättre ut efter klippningen. Att skaffa en kamera som man lätt kan ta självporträtt med var nog ett av årets bästa beslut.
 
Riktigt nöjd med den nya bilden!
 

Följ mig på:
Twitter | Instagram | Twitch



Emelie är mitt namn - Mlie är en förkortning. I den här bloggen skriver jag mycket om Resident Evil, spel och annat smått och gott!


RSS 2.0