Syinspiration~

Idag har jag bestämt mig för att ta tag i kjoldelen för min Braixen-cosplay. Jag letade på Youtube efter bra tutorials och hittade coolirpa, som, förutom att göra olika tutorials, har gjort om olika plagg hon har köpt i second hand-butiker. Just den här videon fastnade jag för, eftersom slutresultatet blev så otroligt fint!
 
Inspirationen har minst sagt kommit tillbaka efter det här. Dags att ta itu med cosplayen!
 

Jag har spelat: Rogue Legacy~

Rogue Legacy är ett spel som jag har bloggat om tidigare, både här och här. Igår klarade jag ut det för första gången. Varnar för eventuella spoilers.
 
Den fjärde bossen gick ner på första försöket, med hjälp av min Hokage Sir Dude V. Jag tror att jag var "lite" överlevlad, haha! Men jag har haft så kul med att bara spela det om och om igen utan något tvång på att möta bossar. Igår tyckte jag dock att det var på tiden.
 
Sir Dude V lyckades ta slutbossens båda former - även det på första försöket. En riktig legend, den där Sir Dude V. Mycket på grund av namnet.
 
Inte så mycket health kvar efter fighten, men det räckte till, åtminstone. Manan använde jag upp ganska snabbt - kändes bra att kunna attackera på långt håll också.
 
Ja, jag dog många gånger i Rogue Legacy - men jag hade riktigt roligt hela vägen.
 
Och vad gör man när man spelat klart? Man börjar med New Game +!
 

Välkommen till min trädgård~

Jag köpte alla Streetpass-spelen till Nintendo 3DS när de var på rea. Ett av de jag fastnade mest för var Streetpass Garden, där man ska plantera blomfrön och se till att de växer och blir fina blommor. Med hjälp av personer man träffar via Streetpass.
 
Så här ser en av mina trädgårdar ut. Det är lite för kul att köpa dekorationer. Om jag ändå var så här bra på att sköta om blommor på riktigt också!
 
I Animal Crossing New Leaf håller jag just nu på med att försöka få gräset att växa tillbaka på de ställen där de har blivit riktigt utslitit. Det är lätt att se var jag springer mest, i alla fall. Jag har slutat springa efter att jag upptäckte hur mycket skada det faktiskt gör.
 
Den här fina blomman fick jag av min morfar för någon vecka sedan. Det ska tydligen vara en enkel blomma att sköta om - det gillar jag! I spel har jag åtminstone något sånär gröna fingrar, men i verkliga livet går det inte riktigt lika bra.
 

Mot mörkret~

Andreas midnattsstreamade Diablo III till PlayStation 4 på twitch igår. Eller inatt, snarare. Det var kul att kolla på ett tag, men jag är inte så mycket för den spelserien själv. Så jag passade på att spela lite Rogue Legacy.
 
Även fast vi har båda tv-apparaterna i vardagsrummet för att jag skulle kunna spela på mina konsoler samtidigt som Andreas spelar på sina, var det min PS Vita som fick lite kärlek. Så smidigt med cross-save!
 
Jag lyckades besegra den tredje bossen på första försöket, så nu är det bara Land of Darkness kvar att övervinna. Det är dags att bege sig in i mörkret.
 
 
 
 

Arklay~

Att jag älskar Resident Evil kommer väl knappast som en nyhet för någon. Att jag varit och är medlem på flertalet forum kopplat till denna spelserie kan å andra sidan vara någonting ni inte visste om mig. En av de sidorna, Crimson Head Elder, har intervjuat Shawn Christopher Lebert om en barndomsdröm jag inte visste att jag hade. Det finns en rad olika filmer baserade på min älskade spelserie, som alla är lite sisådär vad gäller all fakta. Vad har det då med Shawn Lebert att göra? Han vill göra en tv-serie baserad på Resident Evil-universumet. Eftersom han själv växt upp med Resident Evil stiger mina förhoppningar långt upp i skyn.
 
"Inspired by the Resident Evil franchise, ARKLAY is a new scripted survival horror series that delves into the mysterious homicides of Raccoon City. Created by Shawn Christopher Lebert"
 
 
Än så länge finns bara denna pitch reel, men jag hoppas att den snart kommer börja spelas in. (Pitchen är ett hopplock av scener från filmer och serier för att ge en slags idé om atmosfären). Hoppas den riktiga serien kommer bli bra!
 

Fem bra skäl att se den~

Att Repo! The Genetic Opera är en av mina absoluta favoritfilmer et nog de flesta som följer min blogg. En av nästa års planerade cosplays är från just den filmen - den underbara Blind Mag, spelad av den minst lika underbara Sarah Brightman. Det var i och med Repo! som jag på allvar föll för denna fantastiska sångerska. I det här inlägget tänkte jag dela med mig av mina fem absoluta favoritlåtar från Repo! The Genetic Opera. Har du inte sett filmen varnar jag redan nu för att det kommer vara spoilers. Så se filmen först, och sedan kan vi njuta av de här låtarna tillsammans.
 
Zydrate Anatomy - låten som fick mig att vilja se filmen. Den är så catchy!
 
Night Surgeon - känsliga tittare varnas. Så bra låt!
 
Chase The Morning - låten som fick mig att upptäcka Sarah Brightman. Att gå på hennes Dreamchaser-konsert i våras var minst sagt magiskt. Vilken röst!
 
Chromaggia - en till av Blind Mags låtar. Jag valde den kortare versionen av videon för att minska spoilandet. Det är den här dräkten jag har som planerad cosplay 2015. Många fjädrar!
 
Needle Through A Bug - en låt som tillhör en subplot som sedan inte togs med i den slutgiltiga versionen av filmen. Den kan därför endast höras i filmens eftertexter och ses bland de andra borttagna scenerna. Det är synd att den inte kom med i filmen - hela den subploten vänder uppochner på det mesta. Som Graverobber, haha. Jag kan inte få nog av Repo! The Genetic Opera. Älskat den sedan jag först såg den 2011. Måste se den snart igen - man kan inte se den för många gånger.
 

En guide till världen~

Kartor är en sån där sak som är bra att ha med sig när man ska utforska okända platser. I spelens värld kan de dock se väldigt olika ut från spel till spel - vissa är guld värda, andra gör bara allting än mer förvirrande. Låt mig visa ett par exempel.
 
Först ut har vi kartan i Project Zero/Fatal Frame-serien:
Man ser tydligt vilket rum man är, vilka rum man har varit i tidigare, och vilka rum man har kvar att undersöka. När man drar markören över de olika rummen får man se en liten bild av den (längst upp till höger) och namnet på rummet. Jag har alltid älskat Project Zeros kartor.
 
Näst ut har vi Haunting Ground:
I jämförelse med Project Zeros enkla kartor är det här mer vilseledande än hjälpsamt. Man vet inte vilket rum man är i eller hur det ser ut, utan man får mest bara gissa sig fram till vart det är man måste gå. Jag har nog aldrig riktigt haft användning för Haunting Grounds kartor.
 
Sen har vi det spel jag spenderat en hel del timmar med den senaste tiden, Rogue Legacy:
Den har kartan hör till de som är användbara. Det är olika färger för de olika områdena i spelet, och man ser tydligt vilka rum man varit i och vilka man inte hunnit med än. Precis som det bör vara!
 
Sist ut har vi ett exempel som gör att Haunting Grounds karta inte är så illa ändå - Casper:
"Men det där är ju ingen karta!" Nej, men det är en uppmaning till spelaren att måla en karta. Vilket jag försökt göra.
 
Vilket konstverk! Det är ungefär så här långt man orkar anstränga sig vad gäller kartan i Casper. Man reser mellan olika ventiler ganska ofta, och et blir svårt att märka ut vilken som leder vart utan att det blir rörigt. Så den sämsta spelkartan blir helt enkelt den som inte existerar. Om inte ens spelutvecklarna kunde rita en någotsånär bra karta, hur skulle då någon annan kunna göra det? Det finns som sagt en hel del spelkartor som är användbara och som man nästan inte kan klara sig utan. Och så finns det motsatta. Vilken spelkarta är din favorit, och vilken vill du kasta i närmsta papperskorg?
 

Rogue Legacy~

Ett spel som har gått varmt här hemma den senaste tiden är Rogue Legacy. Det har tidigare funnits till Steam, men finns numera även till PlayStation 3, PlayStation 4 och PS Vita. Både jag och Andreas har fastnat för det här spelet, även om han har kommit längre än mig. Klarat ut det, till och med. Men så har ju han haft semester medan jag har jobbat på!
 
Så här fint ser det ut i vardagsrummet när vi har båda tv-apparaterna framme. Riktigt mysigt att kunna sitta bredvid varandra i soffan även när båda vill spela samtidigt.
 
Det här är Lady Stark II, som igår kväll hjälpte mig att besegra spelets första boss, Khidr.
 
Följ mig på instagram! @mlieredfield
Det bästa med att köpa spelet digitalt är den fina funktionen cross-save. Jag har spelet både på min PS3 och på min Vita, och tack vare denna funktion kan jag fortsätta på min sparning även när jag är på resande fot. Jättebra ju! Andreas har spelat på sin PS4, där han har streamat en hel del. Lite avis på att man inte kan göra det på PS3an. MEN MEN.
 
Alla hjältar man spelar har sina egna för- och nackdelar. En kanske är jättestark, men är färgblind. En annan kanske är så smal att den flyger långt bak varje gång hen träffas av ett fiendeslag, men har ett jättebra minne. Det roligaste är nog ändå att det finns hjältar med samma problem som jag själv - ansiktsblindhet. Eller prosopagnosia om vi ska använda såna ord. När man ska välja nästa hjälte efter att man spelat med någon som varit ansiktsblind får man bara upp en massa frågetecken och har ingen aning om vem man väljer. Blir lite glad på ett konstigt sätt att kunna säga "så där har jag det!". Gillar att trots att alla har sina brister kan de ändå bli en riktig hjälte.

En REmake av en REmake~

Det första Resident Evil-spelet släpptes till PlayStation 1996. År 2002 släpptes det till GameCube - i en uppdaterad version som skilde sig en hel del från originalet och som av fansen kallas för REmake. Nästa år är det dags igen - REmake ska få en REmake. En HD-uppdatering till PC, Xbox 360, Xbox One, PlayStation 3 och PlayStation 4. Eftersom REmaken som sagt släpptes till GameCube är det lite intressant att den här nya versionen inte släpps på någon av Nintendos konsoler.
 
Den japanska speltidningen Famitsu var snabba med att publicera bilden ovan.
 
Nog ser man skillnaden ändå! Spelet kommer att släppas digitalt till tidigare nämnda format under 2015.
 
Bild från originalet från 1996. Det har hänt en hel del sedan dess, minst sagt.
 

Ett diplom~

Jag gjorde det första "slutprovet" i Pokémon Art Academy, där man skulle knyta samman allting man lärt sig under lektionerna. När bilden var klar fick jag ett fint diplom! Andreas har kommit längre än mig. Får kämpa på så jag kommer i kapp!

Inte riktigt vad jag väntat mig~

För två år sedan såg jag och Lisette Les Misérables på bio. En musikal med stjärnor som Hugh Jackman, Russel Crowe och Anne Hathaway, och riktigt bra låtar. När min bror och hans flickvän var i London såg de Les Mis live, och köpte dvd:n med livemusikalen till mig. Jag har bloggat en hel del om min kärlek till musikaler. I förrgår kväll, när Andreas spelade Dota 2, bestämde jag mig för att kolla på en lite äldre version av Les Misérables, från 1998, för första gången.
 
Bild från instagram - följ mig! @mlieredfield är mitt namn där.
 
Gissa hur förvånad jag blev när jag upptäckte att den här versionen av Les Misérables inte är en musikal. Men den var bra ändå!
 

Följ mig på:
Twitter | Instagram | Twitch



Emelie är mitt namn - Mlie är bara lite av en förkortning. I den här bloggen skriver jag mycket om Resident Evil, cosplay, spel och annat smått och gott!


RSS 2.0