Raptures nya tionde~

Sedan Pate flyttade har det varit några campare i mitt fina Rapture. Min stad känns inte komplett med bara 9 invånare, så jag har gjort mitt bästa för att få dem att flytta in.
 
 
Först hade vi hunden Butch. Han funderade ändå på att flytta, och jag gjorde mitt bästa för att övertyga honom om att Rapture faktiskt är världens bästa lilla by.
 
 
Men han trivdes tydligen för bra i sin förra stad.
 
 
Sedan hade vi renen Erik. Skulle han komma att bli Raptures nya tionde?
 
 
Han hade svårt att bestämma sig.
 
 
Som många andra campare gillade Erik att leka. Den här gången var det charader. Om jag vann, skulle han flytta till Rapture. Om han vann skulle han få en av de möbler jag hade i min ficka.
 
 
Jag vann.
 
 
Här har han valt ut var han ville bygga sitt hus. Lustigt nog blev det bredvid Antonio, som även han började sitt liv i Rapture som en "happy camper". Men... deras personligheter är varandras motsatser. Antonio är en sportnörd, och Erik är en latmask. Vi får se hur det går mellan dem!
 
 
Erik flyttade officiellt in i Rapture redan igår, men det var först idag som jag hann hälsa på honom ordentligt.
 
 
Klart jag minns det!
 
Jag (innan jag gick in i Eriks hus): "Hur tror du att hans hem ser ut?"
Andreas: "Trä!"

Och nog hade han rätt i det, haha! Det ska bli jättekul att lära känna Erik, men saknaden efter Pate är fortfarande stor. Det är kul när nya karaktärer flyttar in, men jag vill inte förlora mina gamla. Det är ju mina bybor som gör Rapture till vad det är.
 

Så jag klarade Epic Mickey~

Och det var inte alls som jag trodde att det skulle vara. Men jag klarade åtminstone ut det!
 
 
Så nu ska jag lägga det på hyllan, börja spela ett nytt spel, och aldrig mer röra Epic Mickey Power of Illusion. Gör dig själv en tjänst - spela inte det här spelet.
 

Där samlingen började~

Jag har samlat på Resident Evil sedan slutet av 2007. Åtta år av samlande. En tredjedel av mitt liv. Under dessa åtta år har jag flyttat två gånger. Under dessa åtta år har jag försökt hitta det bästa sättet att ställa upp min ständigt växande samling på. Jag hittade en bild som visar hur jag hade min samling när jag bodde hemma hos mina föräldrar:
 
 
Snacka om välfylld låda, haha! Jag visste precis var alla spel var, vilken plats de hade i lådan. Men... det är ju så mycket roligare att visa upp allting som jag har det numera. Men med begränsad plats är det bara att göra det bästa av situationen. Det fungerade ju åtminstone då.
 

För finare bakverk~

Även om det inte blir så ofta längre, så gillar jag att baka. Cupcakes är favoriten, för att de går att variera så mycket. Ibland blir det bra, ibland blir det bättre. Något som jag tycker är roligt är att testa nya bakgrejer. Så när jag såg det här lilla kittet under mitt senaste IKEA-besök kunde jag inte motstå.
 
 
Spritsar kan en aldrig få för många av, och verktyget för att snitsa till glasyr såg lite roligt ut; men det jag främst köpte detta för var den fiffiga "tårtsågen". Perfekt hjälpreda när en bakar egna tårtbottnar och behöver jämna till eller dela dem. Längtar tills nästa gång jag ska baka!
 

Jag har börjat spela: Epic Mickey, Power of Illusion~

 
Lång titel är lång. Jag började spela det precis efter att jag klarat ut Layton, så jag har kommit en bit in redan. Som den Disney-fantast jag är, är jag faktiskt lite förvånad över att jag inte har spelat det tidigare. Det känns ju minst sagt som ett spel för mig! Om man bortser från de gånger då jag sitter och mumlar svordomar för att jag missat ett hopp... haha! Men jag har ändå väldigt roligt med det. Jag har snöat in mig på DS/3DS den senaste tiden, men mer om det en annan gång. 
 

Mer uppdatering~

I och med det här inlägget så har jag nu bloggat 15 dagar i rad! Yay! Minns inte när jag senast hade en så bra bloggperiod. Och jag hoppas så klart att det håller i sig! Det är ju så himla roligt att blogga. När vi ändå är inne på det spåret tänkte jag höra med er, kära läsare, vad ni helst vill läsa i min blogg? Vilken typ av inlägg intresserar er? Vad har varit bra, vad har varit mindre bra? Tacksam för era svar!
 

Min nya följeslagare~

Världens minsta iPod! Med världens minsta usb-sladd! Och den är min. Håller just nu på att föra över så mycket musik som det får plats på den. Så bra att slippa lyssna på musik via mobilen hela tiden. Än så länge har jag 86 låtar - 6 timmar. 70 av de låtarna är av Poets of the Fall. Får se hur mycket mer som får plats nu, haha!
 

Never fear, Simon Belmont is here~

En låt som har gått varm här hemma den senaste tiden är en Castlevania-parodi. Andreas visade den för mig, och jag har inte kunnat sluta lyssna på den. Så himla bra! Andreas spelar den i veckans avsnitt av Spelklassiker Musik.
 
 
'Tis I! Never fear, Simon Belmont is here!
 

Hoppas sommaren stannar~

Trots en väldigt seg start kom sommaren igång även i år. Jag hoppas att det håller i sig längre - jag är inte redo för hösten än. Speciellt inte med tanke på hur länge vi fick vänta på värmen. Jag har ju inte ens hunnit bada ännu! Minns när jag var yngre och hade årets första dopp redan i maj. Kallt blev det, men då hade jag åtminstone vågat. Även om hösten är väldans fin med alla sina färger får september gärna bli en varm månad. Det är ju så långt till maj!
 

Blir snart med iPod igen~

Jag har gått mellan olika mp3-spelare genom åren, av många olika märken. Vissa har varit bra, vissa har varit minst sagt dåliga. Den som jag ändå har haft med mig längst är min underbara iPod Nano. Denna fyrkantiga lilla skönhet på 4GB har varit med mig under en väldans massa år, åtminstone sedan jag gick i gymnasiet. Vilket känns som en evighet sedan! Jag lyckades vid ett tillfälle dra ur min glappa usb-kabel i samma sekund som den äntligen hade lyckats synkronisera med min dator, så att allting på min kära musikspelare raderas. Borta var alla låtar, alla spellistor, alla highscores i de små minispelen, alla bilder, alla videos... och värst av allt - statistiken över antalet gånger jag spelat låtarna på den.
 
 
Så här såg det ut 28 april 2012. Några månader innan allting raderades. Jag saknar att ha den där statistiken. Jag har låtit min iPod pensionera sig, och den bor numera i min datorlåda. Den har ju trots allt varit med i så många år. Istället har min telefon fått agera musikspelare. Men jag är inte överförtjust i att använda batteritiden på min telefon till att lyssna på musik. Så jag har bestämt mig för att bli med iPod igen. Främst av tidigare nämnda anledning, men även för att jag saknar den där spelningsstatistiken löjligt mycket. Så förhoppningsvis har jag snart en ny liten kompis att lyssna på musik med.
 
 

Jag har spelat: Professor Layton and the Curious Village~

 
Detta inlägg är fritt från spoilers av pussellösningar.
Igår klarade jag ut den första delen av denna pussellösande spelserie. Och vilken upplevelse! Medan vissa pussel är så lätta att man klarar dem utan problem, kan andra ta nästintill timmar att lösa. Det mest intressanta med det är dock att de pussel som jag anser som jättelätta, kan vara utmanande för någon annan. Alla är vi ju pussellösare på olika sätt. Jag failar väldans mycket på de matematiska pusslen, men gör bra ifrån mig på gåtor och sambandspussel. Ett av de pussel jag satt med länge och väl heter 33333!. Jag bestämde mig för att försöka lösa det utan att använda hint coins, men det var svårare än vad jag hade kunnat tro.
 
 
 
Till slut använde jag både en och två hint coins för att få lite tips på vägen, men jag satt tappert med miniräknaren på telefonen och försökte lösa det länge och väl. Och efter många om och men så gick det!
 
 
Det var under många försök som jag istället fick fram 33323 eller någonting liknande. Då visste jag att det var siffror som behövde bytas, men inte vilka. Jag hade jättekul med pusslet, även om det var lite frustrerande. När jag hade klarat 99 av 100 pussel kollade jag i listan för att se vilket som var kvar. Ångesten när jag såg vad som återstod hade aldrig tidigare skådats. Det där jäkla äpplet.
 
 
 
Det där pusslet i Resident Evil 4 som är av den här typen, kan jag klara av på fem sekunder. Det här tog nog snarare fem timmar. Och det var innan jag visste att man kunde välja quit och spara det till senare. Så jag trodde att jag var tvungen att lösa det där och då. Istället blev det det hundrade story-pusslet jag löste. 
 
 
Det kändes så himla bra när jag väl klarat det! Och då var det bara att ta sig an den sista biten av spelet.
 
 
Det tog mig nästan 16 timmar att klara av detta fantastiska spel. Helt klart en av mina favoriter. Tack för den här gången, Layton.
 

Ett till avklarat spel~

Idag har jag hunnit med fyra maskiner tvätt, två avsnitt av Pretty Little Liars, ett avsnitt av Förhäxad, bloggat och klarat ett spel. Minst sagt produktiv dag! Vilket spel jag klarade av? Professor Layton and the Curious Village.
 
 
Och vilket spel! Jag kommer skriva ett inlägg med mina tankar om detta mysiga pusselspel, men jag måste smälta alla intryck först. Nu är det dags att börja spela någonting nytt.
 

Mlie spelar Resident Evil REmaster (Chris)~

Nu är videon uppe på YouTube!
 
 

Gårdagens stream~

Ah, teknikens under. Igår streamade jag när jag spelade Resident Evil REmaster som Chris. Som vanligt sade jag hej när inspelningen började, och pratade lite igenom intror som jag sett så himlans många gånger. Men... det fanns ett problem. Jag hade glömt att sätta igång min mikrofon. Tur att jag upptäckte så pass tidigt ändå! Höjdpunkten på gårdagens stream var nog ändå när jag försökte smyga mig fram mot en Crimson Head och han lyckades övveraska mig. Fun times. Haha! Just nu håller jag på att exportera videon till min YouTube-kanal, så vi får se när det är klart. Ser redan fram emot nästa streaming-tillfälle - det är ju så himla roligt!
 

Snart dags för stream~

Fredagen har kommit, jag har tagit itu med alla ärenden och är snart redo att streama! Det blir Resident Evil REmaster som Chris. Jag siktar på att vara igång 19:30, och jag hoppas att vi ses i streamen!
 
 

Allt på en gång~

När det gäller tv-serier tycker jag bäst om att kunna se många (helst alla) avsnitt på en gång. Som jag gjorde med Sex and the City. Jag såg samtliga avsnitt inom loppet av några veckor. En av de serier jag följer just nu är Pretty Little Liars. Problemet är att Netflix bara har de tre första säsongerna. Så jag får "hushålla" med avsnitten så att de ska räcka längre. I väntan på att resten kommer dit. Och det är ju just det jag hatar - att inte kunna se hur många avsnitt jag vill, utan att behöva vänta ett halvår. Som med Supernatural. Man hinner ju glömma bort så mycket när annat kommer emellan. Jag har helt enkelt blivit serie-beroende. 
 
Vilka tv-serier följer du?
 

Planerad stream~

"Klockan är 21:29, och hon har inte bloggat än!" tänker ni kanske. Men förmodligen inte. Haha! Jag fastnade i soffan efter jobbet och såg på Blacklist. Då blir det som det blir. Men nu är jag här, yay! Jag tänkte passa på att streama lite Resident Evil REmaster som Chris på fredag kväll. Jag har ingen tid bestämd riktigt än, utan vi får se vilken tid det blir. Jag har en del saker att ta itu med först innan jag kan sätta mig och spela. Men det blir som sagt någon gång på kvällen - räkna med efter 19, så har vi lite mer specifikt ändå. Hoppas vi ses i streamen på fredag!
 
 

Att hitta tillbaka igen~

När jag var liten hade jag The Sims, på engelska. Trots att just det spelet inte var så jättestort fastnade jag för det. Sedan kom The Sims 2. Jag minns att jag fick det i julklapp, och jag minns att det krävdes 4 skivor för att installera det. Åh, så roligt jag hade med det! Åtminstone tills jag spelat det så många gånger så att skivan sprack. Jag skyller på fodralet - jag minns att de där taggarna var ganska argsinta. Min loggbok i högstadiet var fylld med klotter av mina simmars släktträd. Favoriten var Kreditkort - en familj som jag spelade med i runt 8 generationer. Tills jag helt enkelt inte kunde spela det längre.
 
The Sims 3 var ett spel som aldrig riktigt lyckades fånga mig på samma sätt. Jag hade så otroligt höga tankar om tvåan efter alla timmar med det, och jag jämförde trean med det konstant. "Allt var bättre förr" blev lite av mitt standard svar när The Sims 3 kom på tal. Samma sak med The Sims 4. Som jag inte ens har rört. Tvåan var ju så perfekt - jag förstår inte vad som kunde göras bättre.
 
 
I fredags kväll grävde jag fram The Sims 3 ur lådan i mitt datorbord. Och gav det en ny chans. Med en ny Kerditkort-släkt. Jag vet, jag är fantastiskt bra på att komma på efternamn. Säg det till Skrivbordslåda. Jag vet inte vad det var som var annorlunda den här gången. Kanske var det just att jag har saknat The Sims så himla mycket. Utan att jag egentligen visste om det. Jag har tagit ett steg tillbaka från mitt jobb som butiksägare i New Style Boutique och helt koncentrerat mig på att återigen följa familjen Kreditkort. Men jag vet inte vad som gör det annorlunda den här gången. Jag satt med karaktärseditorn i lite mer än en timme för att få Wendy att se ut som jag minns henne. Jag har helt enkelt hittat tillbaka till en spelserie som jag spenderat så himla många timmar med.
 

Tillbaka igen~

I och med det här inlägget har jag bloggat 6 dagar i rad, yay! Det känns som att jag har hittat tillbaka lite till bloggen igen. Jag vill inte att bloggen någonsin ska kännas som ett krav - snarare någonting jag gör för att jag tycker om det. Utan att säga för mycket, så känns det som att jag mår lite bättre nu. Vi får hoppas att det går åt rätt håll nu, åtminstone. Jag kämpar på.
 
 
Och jag har kort hår igen. Det känns så bra! Känns som att det var en evighet sedan jag hade hår som gick nästan till midjan. Det var ju några år sedan, hehe. Tack för att ni fortsätter läsa min blogg! Jag ska göra mitt bästa för att stanna kvar här.
 

En annan bild av Mario~

Så... Andreas visade desa två videos för mig, och jag börjar bli rädd för Mario. Varför? Se dem själva så får ni svaret på varför Mario egentligen inte är så snäll som man kan tro vid en första anblick.
 
 
 
Vet inte vad man ska tro efter det här, haha!
 

De senaste tillskotten~

Jag har, som vanligt, jobbat mycket och sent den här veckan. Jag är lite för bra på att stänga, haha. Så jag har helt missat att blogga om mina senaste tillskott till Resident Evil-samlingen. Nej, jag har inte fått hem den sak som jag har teasat om länge - det här är två helt andra saker.
 
 
Biohazard Deadly Silence Limited Pack. En riktigt häftig utgåva till DS-portningen av det första Resident Evil-spelet.
 
 
Och PC bigbox-utgåvan av Resident Evil 2. Helt oöppnad och helt underbar.
 
Jag tyckte det skulle vara kul att ha med samlingen i bakgrunden, istället för att bara fota grejerna på bordet eller golvet. Hur det ser behind the scenes? Inte lika snyggt!
 
 
Men kul hade jag, haha! Får testa mig fram tills jag hittar en lösning jag gillar.
 
Det är alltid lika roligt att få hem nya saker till min ständigt växande samling.
 

Choice Millionaire~

Musikvideon till Poets of the Falls låt Choice Millionaire släpptes idag. Jag hade sett fram emot den jättelänge, så det var kul att äntligen få se den! Den går helt i stil med den finska gruppens tidigare videos. Och låten är ju så galet bra! Marko är som vanligt instängd någonstans med en häftig dräkt, haha.
 
 
 

En hyllning till min favoritkonsol~

När jag var liten hade jag bara en enda konsol som var bara min. GameBoy. Pokémon Blå gick varm, likaså gjorde Super 32 in 1 (legit, jag vet. haha!). Min bror hade en GameBoy han med. Med Pokémon Röd. Han hade PlayStation, Sega Mega Drive och Nintendo 64 också. Som jag fick låna när inte han använde dem. Men jag tyckte ändå bäst om att se honom spela. Resident Evil-spelen var favoriterna. Några år senare hade han PlayStation 2 också. Onimusha och Resident Evil 4 är de spel jag minns att vi spelade som mest. Eller ja - han spelade, jag såg på. Till en början. Jag minns också när jag hyrde två spel över en helg. Ape Escape 2 och Kingdom Hearts. Det sistnämnda var det någonting väldigt särskilt med. PlayStation 2 hade bara så himla många bra spel. 2007 köpte jag min första egna stationära konsol. PlayStation 2 slim - rosa. Som en 16-årig Mlie döpte till Pinkie.
 
 
Jag vågar nog säga ändå att PlayStation 2 utan tvekan är min favoritkonsol. Det kan mycket väl delvis bero på att jag sparade ihop till den så himla länge, för att kunna spela Kingdom Hearts och Kingdom Hearts II precis när jag ville. Men givetvis är den största anledning ändå att den har så otroligt många bra spel. Resident Evil 4, Resident Evil Code: Veronica X, Haunting Ground, SSX Tricky, Project Zero I till III, Tekken Tag Tournament, Kingdom Hearts I och II... Listan kan göras lång. Väldigt lång. Och ändå finns det förmodligen så många fler bra spel som jag ännu inte har upptäckt.
 
Vad är ditt favoritspel till PlayStation 2?
 

En teaser med en massa hype~

Poets of the Fall har varit mitt favoritband ända sedan jag upptäckte dem 2010 i och med Alan Wake. The Poet and the Muse var låten som fick mig att fastna. Det tog inte lång tid innan jag hade alla deras skivor. Sedan dess har jag hunnit med att peppa inför två skivsläpp och backat en live-dvd. Nu peppar jag inför nästa grej - musikvideon till Choice Millionaire.
 
 
Det lilla som kan ses från videon ser fantastiskt ut, och jag längtar tills den är klar! Ni kan lyssna på Choice Millionaire här:
 
 
Och spana in en tidigare musikvideo, till Daze, här:
 
 
Känner ni hypen?
 

Det är äntligen på gång~

Spelet jag drömt om sedan jag först spelade Resident Evil till GameCube är nu på gång. På riktigt. Verkligen. Äntligen. Det är äntligen dags för Resident Evil 2 att få sig en riktig REmake. Glad Mlie är glad. Helt otroligt! Jag har så länge velat att alla rykten som gått till och från under årens lopp skulle vara sanna. Och nu har Capcom äntligen gjort det officiellt. Det är på tiden att detta fantastiska spel får den restaurering den förtjänar.
 
 
Åh, vad jag längtar tills det är klart! Vi har förmodligen ganska många års väntan framför oss. Men att veta att det faktiskt händer någonting gör väntan så mycket lättare.
 
Vad är ditt bästa minne från Resident Evil 2?
 

En sorgsen dag i Rapture~

Jag har jobbat en hel del sena kvällar den här veckan. Då orkar jag inte riktigt spela min dagliga dos av Animal Crossing New Leaf, fast att jag vet att jag verkligen borde. Igår, ett par minuter innan midnatt, kände jag att det var dags att besöka min stad. Det var en sorgsen dag i mitt lilla Rapture.
 
 
 
 
 
 
Jag fick aldrig en chans att be henne att stanna längre i Rapture. Men jag fick åtminstone chansen att säga farväl. Finaste Pate, som funnits i mitt Rapture sedan jag började spela för två år sedan. Jag kommer att sakna dig, och alla fina minnen vi har.
 
 
 
 
 
 
 
Lycka till i din nya stad, underbara du.
 

Ett inlägg i nutid~

Det har publicerats ett par inlägg här på bloggen de senaste dagarna. De två senaste har jag fuskat lite med. De var tidsinställda - jag skrev dem förra veckan när jag var ledig. Det gäller att passa på när man kan. Men här är jag just nu. Och bara skriver lite grann. Hur jag mår går lite upp och ner från dag till dag. Ibland mår jag väldans bra med tanke på omständigheterna, medan jag andra dagar bara mår skit. Men det finns inget man kan göra åt det, förutom att bara kämpa vidare. Blicka framåt. Klippa håret. Spela spel. Umgås med de man mår bra av. Ha kul på jobbet. Njuta av livet.
 

En överraskning~

Min fina Andreas kan vara lite knäpp ibland. Som när han satte post-it lappar på saker i kylen.
 
 
Och ibland kommer han hem med spontana överraskningar, bara så där. I onsdags fick jag de här:
 
 
Så glad! Men ändå mest glad för att han fortfarande orkar med mig.
 

En efterlängtad leverans~

Nu i veckan fick jag äntligen ett paket jag väntat länge på. Nej, inte det där mystiska jag köpt till min samling - en annan sak. Poets of The Falls näst senaste skiva Temple of Thought på vinyl, med en riktigt snygg tröja.
 
 
Ni vet ju att jag gillar limiterade saker. Så glad över att jag fick ett lågt nummer.
 

Följ mig på:
Twitter | Instagram | Twitch



Emelie är mitt namn - Mlie är en förkortning. I den här bloggen skriver jag mycket om Resident Evil, spel och annat smått och gott!


RSS 2.0