Många kilometer på cykeln~

I förrgår tog jag årets första cykeltur. Bara så där. Idag tog jag tag i någonting som jag har skjutit upp väldigt länge. "Jag tar det i sommar", "nästa vecka börjar jag" - undanflykterna har varit många. Idag kände jag att det var dags att ge det ett försök. Att hoppa över den dagliga bussresan och få in mer vardagsmotion. Ta mig till jobbet samtidigt som jag rör på mig. Idag cyklade jag till jobbet, med kartan i telefonen i högsta hugg för de tillfällen då jag blev osäker på vägen. Jag cyklade hem också. Så klart. "Men att cykla till jobbet är väl inte någon stor grej", tänker ni nog. Fast det är det - om det är nästan en mil till jobbet. Så idag har jag cyklat nästan två mil. Bara så där. För att kunna rensa tankarna, röra på mig, slippa vänta på en överfull buss och bara trampa, trampa, trampa. Det kommer definitivt bli fler cykelturer till och från jobbet. Måste bara vila mig efter den här motions-chocken först. Livet som soffpotatis är svårare än vad en kan tro. Det här var ju trots alls bara årets andra och tredje cykeltur. Nu ska jag äta lite gott för att få tillbaka energin, sedan är det dags att bege sig mot mitt Rapture. Tillbaka till soffpotatisandet, med andra ord.
 

Och där gick en vecka~

Hoppsan! Jag tog visst en veckas bloggpaus. Det har bara varit så otroligt mycket jobb den senaste tiden, så jag har haft svårt att fokusera på annat. Att jag sedan slutat sent i stort sett hela veckan har ju gjort att jag inte orkat med så mycket annat. Tyckte att det var dags att uppdatera er om situationen, helt enkelt. Jag har mycket i tankarna, och den senaste tiden har det bara tagit mer av mig än tidigare. Jag har bara inte riktigt orkat med allting. Det här året kommer bli ett jobbigt år. Det förstod jag redan efter alla hemskheter som hände i början av året. Det kommer ta tid för mig att ta mig igenom det, och ibland hamnar jag i en svacka. Som nu. Ska jag vara helt ärlig mår jag inte bra alls just nu, men jag gör mitt bästa för att må bättre. Jag tog årets första cykeltur idag, till exempel. För att rensa tankarna och bara trampa på. Framåt. Tack till er som klickar in på min blogg dagligen, även om det inte blivit så många inlägg den senaste tiden. Men jag hoppas att ni förstår.
 

Mer pepp på Super Mario Maker efter E3~

Super Mario Maker - spelet där Nintendo gett upp på att skapa ett nytt Mario-spel och istället lämnar över det till spelarna. Tills en ser den här videon från Nintendo Treehouse under E3.
 
 
Numera känner jag snarare att det blir lite I Wanna Be The Guy-aktigt - banorna kan komma att bli så otroligt svåra att klara för att det finns så mycket valmöjligheter. Och det ser minst sagt ut som ett roligt spel. Är Mario-spelen för lätta för dig? Skapa ditt eget!
 
Vad tycker du om Super Mario Maker?
 

Jag har lyckats~

Jag har tidigare bloggat om hur dålig jag blivit på att avsluta spel den senaste tiden. I veckan klarade jag dock ut det mysiga Tearaway till PSVita, och kände direkt att jag verkligen ville spela ett till Professor Layton. Men, som ett tecken på att jag fallit ur denna vana att starta fler spel än jag klarat ut, bestämde jag mig för att göra det avslutande i Gardening Mama 2 Forest Friends först. Spelet har egentligen inget riktigt slut, så jag fick själv ta beslutet om vid vilken punkt jag ansåg att spelet slutade på. Det fick helt enkelt bli när samtliga butiker nått maxlevel och jag fått alla pusselbitar från lotteriet. Sagt och gjort - jag har nu klarat ut Gardening Mama.
 
 
Jag har haft riktigt kul med det, men det känns samtidigt bra att lägga det bakom mig. Jag känner mig nöjd, helt enkelt. Så två avklarade spel på samma vecka? Det firar jag med att börja spela Professor Layton and the Curios Village!
 

Mina tankar om E3 2015~

Då var det dags att sammanfatta de fyra konferenser jag brytt mig om att se under årets E3. Vi börjar med Microsoft. Det som jag fastnade mest för under Microsofts konferens var inte ett spel. Det var det faktum att Xbox One kommer bli (till stor del) bakåtkompatibel! Perfekt för mig ju - min kära 360 har några år på nacken, och istället för att köpa en ny kan jag istället köpa en One. Och ändå spela alla mina 360-spel! Förutom det var det faktiskt inte så mycket mer än så som fångade mitt intresse. 
 
 
Sedan tar vi en titt på Nintendo. (Det där "Troforce Heroes" låter ju bra. Haha! Fint stavfel där.) Den här konferensen gav mig lite mer, men fortfarande inte den nivån jag riktigt hade hoppats på. Animal Crossing Happy Home Desginer är ett måste, precis som Animal Crossing Amiibo Festival. De smälte mitt hjärta. Så söta! Även Mario and Luigi Paper Jam och Super Mario Maker var över förväntan. Men som sagt - överlag var det ändå lite... tråkigt.
 
 
Då var det dags att ta oss an den sista konferensen jag såg (Sony får inte vara med i det här inlägget - de var inte bra alls. Skämshörnet för dem). Square Enix! Det första jag tänkte när de nämnde Kingdom Hearts var "titta nu när de pratar om Final Fantasy istället" - och det var precis det de gjorde. Och så visade mobilspelet Kingdom Hearts Unchained. Jag tycker namnet var lite lustigt med tanke på att GameBoy Advances-epelt heter Chain of Memories... Och så visades så klart en ny trailer från det otroligt efterlängtade Kingdom Hearts III. Som jag längtar!
 
 
E3 var bar inte alls det jag hade hoppats på i år. Jag tänkte att eftersom current-gen konsolerna ändå varit på marknaden under så pass lång tid skulle vi så se nya, spektakulära IPn. Istället blev det bara säkra kort och tusentals uppföljare. Och remakes. Nästa år förväntar jag mig stordåd. Och ett vettigt Resident Evil.
 

Att köpa det man redan har~

Oroa er inte. Jag kommer skriva ett blogginlägg om årets E3. Så småningom. Den här gången tänkte jag fokusera på det där med att köpa det man redan har - något som de flesta samlare är bekanta med. Jag har till exempel 13 exemplar av Resident Evil Code: Veronica. Det är svårt att bara ha en version av vissa spel när man samlar. Eller vad det nu är man är intresserad av att samla på. Becky, som bor i mitt Rapture, samlar tydligen på tröjor.
 
 Och vem är väl jag att döma? Klart hon ska köpa en till!
 

Semester~

Efter 15 år av plugg och flertalet sommarjobb kommer det som jag längtat efter så länge. Semester. Jag har haft mitt jobb i ett helt år nu, och kunde äntligen ta lite ledigt - mitt i sommaren! Men på grund av olika tråkiga anledningar visste jag inte vilka veckor jag skulle ta denna eftetlängtade ledighet. Så jag hade väntat mig en till sommar full av jobb - tills jag såg mitt sommarschema. Den här veckan hade jag endast två arbetspass, så jag tog ut sista-minuten-semester så att även jag får lite ledigt. Och en vecka är ju minst sagt bättre än inget! Det blir förhoppningsvis lite mer semester i höst. 
 
Jag har redan planerat in en hel massa roligheter den här veckan. Förutom att ta en tripp hem till min underbara familj ska jag umgås med fina vänner och njuta av sommaren. 
 
Så här ser jag ut på min första riktiga semesterdag någonsin! Rosa, rosa och ännu mera rosa. Nu är det dags att bege sig ut i det fina vädret.
 

Throwback Thursday - Claire~

Jag var klarvaken innan klockan 7 imorse. Jag började min dag med att tänka tillbaka på mina äldre cosplays, till tiden då jag hade som mest roligt med det. När jag cosplayade Claire Redfield. Hon är min absoluta favoritkaraktär, alla kategorier. Som liten såg jag upp till henne, och att göra henne mer levande genom cosplay var minst sagt magiskt. Så idag tänkte jag ta med er på en tur längs Memory Lane denna Throwback Thursday. Tillbaka till min andra cosplaydräkt någonsin, som var klar 2010. Visst, i dagsläget finns det mycket jag hade gjort annorlunda med den dräkten, men just då var det den bästa dräkt jag sytt. Och den som jag framför allt var mest nöjd med.
 
De rosa jeansen, som sedan blev shorts, köpte jag när jag var och hälsade på hos Sanna. Det var efter det som jag bestämde mig för att göra just dräkten från Resident Evil 2. Min underbara farmor hjälpte mig en del med dräkten - jag kunde ju knappt ens hantera en symaskin! Västen är det enda plagget som gjordes helt från grunden. Jag hittade det perfekta tyget i exakt samma nyans som jeansen. Polotröjan klippte vi bara av ärmarna på, och sydde fast på handskarna för att mer likna de som Claire har i spelet.
 
Nu börjar det likna något!
 
Trycket på västen hade aldrig blivit så bra som det blev utan världens bästa Sanna. Jag själv målade linearten, och hon färglade allting åt mig. Sedan fick ett tryckeri ta hand om resten - och det blev så bra! Nu är det dags att ta en titt på bilder från en av de photoshoots jag hade i den dräkten. Bilderna som följer är tagna av en vän, och redigerade av Sanna.
Åh, vad jag önskar att jag fortfarande kunde ha den här dräkten på mig. Det har hänt mycket sedan jag var 19 år. Jag kanske fixar en remake av den dräkten? Det är ju någonting som jag har pratat om så himla länge. Kanske dags att göra drömmen till en verklighet, en gång till?
 

Jag har börjat spela: Tearaway~

Den största skillnaden mellan Little Big Planet och Tearaway (för mig) var att det sistnämnda fångade mig betydligt mer än det förstnämnda. Även på ett oväntat sätt:
 
Haha! Som spelare är man "ansiktet i solen" och måste guida budbäraren Atoi genom denna fantastiska pappersvärld. Och på tal om Atoi - här har ni min:
 
Rosetten är ju ett måste. Jag är rosettberoende. Nästan. Man kan dekorera sin Atoi nästan precis hur man vill. Man kan ju till och med göra sina egna dekorationer genom att rita på färgglada papper. Och dekorera en gris.
 
Så vacker.
 
Tearaway är ett så himla lättsamt spel. Och så mysigt att spela. Min PS Vita är min mest åsidosatta konsol någonsin. Köpte den 2012, men den har mest bara legat i sitt fodral. Med undantag för en del (inte mycket) Little Big Planet, väldans mycket Rogue Legacy och nu Tearaway. Det finns helt enkelt inte nog med intressanta spel till denna stackars konsol. Men så finns det ju guldklimpar som Tearaway.
 

En dag att fira~

Igår var ingen vanlig torsdag. Igår var det tre år sedan jag och Andreas gick från att dejta till att bli ett par. Det tog oss ungefär ett halvår att komma till den punkten, när vi insåg att det var något speciellt. Och nu har det helt plötsligt gått tre år. Det firades på en ganska nyöppnad restaurang, som ligger i exakt den lokal där vi var för att fira vårt första år tillsammans. Och vi hamnade vid nästan samma bord! Samma lokal, samma datum - men en helt annan restaurang. Eftersom det här är årets mest speciella dag, sprang jag runt på stan i nästan två timmar på jakt efter den perfekta klänningen. Som jag aldrig hittade. Istället fick det en söt topp och världens skönaste byxor.
 
 
Andreas var minst lika fin i favoritskjortan. Mot restaurangen!
 
Det roliga med den här restaurangen (förutom att det är tapas) var att alla beställningar gjordes via en app. Under kvällens början funderade jag över hur de utan smartphones gör för att äta där. Svaret var enkelt - de har helt enkelt lånetelefoner. Så vi började med att beställa in drycken. Andreas tog öl, och jag började med en drink för att sedan gå över till ett glas rosévin till maten.
 
Hur kul som helst ju!
 
Det här var det vi beställde in som förrätt. Oliverna delade vi på. Och sen beställde vi in våra "varmrätter".
 
 
 
Andreas var väldans nöjd med mini-hamburgaren. "Den här smakar mer än den förra hamburgaren vi åt".
 
Vi blev riktigt mätta efter denna sju rätters-middag (vi delade på lite sötpotatis pommes frites). Minst sagt ett ovanligt restaurangbesök, och helt klart det perfekta stället att fira vår tre-årsdag på. Skål, för hundra miljoner år till tillsammans. Minst. Så glad att jag har dig, min Andreas.
 

Jag har börjat spela: Homesick~

 
Det första man slås av i Homesick, förutom hur otroligt fint allting är, är den stora kontrasten mellan det mysiga ljusa och det skrämmande mörkret. Spelet består av dessa två separata världar, och det man gör i den ena påverkar den andra. Under dagen kan man inte röra sig i det starka ljuset, medan det under natten snarare är mörkret som är det farliga. Det jag föll mest för i Homesick var någonting helt oväntat - texterna.
 
 
Till en början är de helt oläsliga, men ju längre in i spelet du kommer, desto mer läsbart blir det. Till slut öppnas en helt ny värld. Vilket också är namnet på en låt som jag spelade på ett piano i spelet vid ett tillfälle. Som jag nämnde i det förra inlägget är det Homesick (förutom att vara ett indiespel) ett utforskningsspel med inslag av pussel. Dessa pussel är, till viss del, väldans trixiga. Men de blir aldrig svårare än att de går att lösa - om man bara ger dem tillräckligt mycket tid. Jag vet inte hur många timmar jag satt med spelet igår. Efter ett tag hamnar man i den där klassiska "bara lite till", och vips så har det gått två timmar till. Jag har kommit en bit in i spelet, men jag har fortfarande mycket kvar. Och jag som aldrig har varit mycket av en PC-spelare!
 
 

Homesick~

Förra veckan fick jag ett väldans efterlängtat mail. Ett indiespel som jag har förhandsbokat hade äntligen släppts! Det var Daniel som tipsade mig om spelet, och jag blev genast nyfiken på det. Homesick.
 
Det är ett utforskningsspel i förstapersonsvy med massor av pussel och inslag av mystik, skapat av Lucky Pause. Efter att ha sett den här trailern kände jag att det helt enkelt var ett spel som verkligen ville spela. Miljöerna är så otroligt fina, och det ser ut som ett spel för mig. Så nu, idag, är det äntligen dags! (En vecka sen till festen, men så går det när man jobbar för fullt).
 
Jag återkommer senare med min tankar om spelet - nu ska jag koncentrera mig på att spela!
 
 

Trött måndag~

Det har verkligen känts som en måndag idag - jag har varit lite tröttare än vanligt och lite segare. Att jag började dagen tidigt hade nog en hel del med det att göra. Så den här måndagskvällen avslutas med lite Animal Crossing innan jag blir för trött för att hålla sömnen borta, åtminstone. 
 
Till och med Mayor-Mlie har en trött måndag! Hur har er start på veckan och månaden varit?
 

Följ mig på:
Twitter | Instagram | Twitch



Emelie är mitt namn - Mlie är en förkortning. I den här bloggen skriver jag mycket om Resident Evil, spel och annat smått och gott!


RSS 2.0