Att göra plats för ett hus~

Att min Resident Evil-hylla är ganska så överfull är väl inget som någon som läser min blogg har missat. Men det stoppar ju mig inte från att köpa nya saker. Varav den senaste är min Collector's Edition av Resident Evil 7. Som jag jättegärna ville göra plats för i min hylla. Det var helt enkelt dags att omorganisera.
 
Det var helt enkelt dags att omorganisera.
 
Det som fick flytta på sig den här gången var helt enkelt det som inte är Resident Evil-relaterat. Min lilla BioShock-samling, och de spel jag velat ha nära till hands.
 
Så då fick både huset och kartongen plats! Men stackars Licker står fortfarande på golvet. Oh well, så kan det gå! Jag tycker att det blev mycket bättre nu när det bara är Resident Evil i hela hyllan. Eller ja, bortsett från mina spelkonsoler, åtminstone. Men de får nog stå där ett tag till.
 

Jag har klarat: Resident Evil 7~

I torsdags, efter totalt 10 timmar och 21 minuter tog det slut. Det där spelet som jag längtat efter men inte vågat hoppats för mycket på. Men Resident Evil 7 var precis som jag ville att det skulle vara. Ett riktigt steg tillbaka till rötterna med skräck och krångliga pussel. Det här inlägget kommer så klart att vara helt fritt från spoilers angående storyn. För att spelet släpptes för bara ett par dagar sedan och jag vill att ni ska spela det själva utan att veta vad som händer i förväg. Och för att storyn faktiskt är riktigt bra. I min värld existerar knappt Resident Evil 6 och Resident Evil Revelations. Det var på grund av dessa titlar som jag inte vågade hoppas för mycket på 7:an. Men jag är glad att spelet lyckades motbevisa mig. Jag har varit livrädd, jag har blivit skrämd av uppenbara jumpscares - och jag har även skrattat som en galning i vissa partier.
 
 
Det här ser ju lite suspekt ut. Åtminstone för de som spelat det första Resident Evil-spelet och dess REmake. Vågar du ta denna shotgun? Resident Evil 7 flirtar lite med de gamla spelen i små detaljer. En tidningsartikel är till exempel skriven av Alyssa Ashcroft - en av huvudpersonerna i Resident Evil Outbreak-serien. Det var kul att se hennes namn dyka upp. Hon är ju trots allt en journalist, så det var ju inte att de bara slängde in ett Resident Evil-namn utan anledning. Den trophy som kommer upp efter att du fått spelets första lockpick heter, så klart, Master of Unlocking. Det går inte att tänka på lockspicks utan att tänka på Jill Valentine, haha.
 
Pusslen är riktigt bra designade, men jag hade gärna sett mer av dem. Speciellt i samma stil som ett av pusslen, som tog mig nästan 40 minuter att lösa. Men jag hade kul. Mer kul än vad jag har haft med ett nytt Resident Evil-spel sedan 2009 - när Resident Evil 5 släpptes. När jag dagen innan releasen av Resident Evil 7 fick höra hur bra betyg det hade fått, blev jag så glad så att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det var precis vad min älskade spelserie behövde. Nu ser jag fram emot en massa DLC, och en omgång på högsta svårighetsgraden. Jag tror att Resident Evil 7 är mitt nya favoritspel.
 

Många timmar med Resident Evil 7~

Alltså, Resident Evil 7. Underbara, fina, Resident Evil 7. Jag kan inte få nog. Igår kväll satt jag och skrattade under ett parti för att det var så pass galet. En minst sagt intressant kontrast till de gånger då jag hoppar högt av jumpscares och är livrädd medan jag smyger mig fram. Det här spelet är verkligen precis så som jag hoppats att det skulle vara.
 
 
Jag har kommit ganska långt in i spelet, men än har jag många timmar kvar. Jag vill inte att det ska ta slut.
 
 

Jag har börjat spela: Resident Evil 7~

Och än så länge är det helt fantastiskt. Eftersom jag ändå råkar samla på den spelserien kunde jag ju inte hålla mig borta från samlarutgåvan av Resident Evil 7. Så den förhandsbokade jag, och sedan var jag först in att hämta ut spelet imorse, precis när affären öppnat. Innan jag gick iväg kände jag mig faktiskt lite nervös. Det är ju trots allt det första Resident Evil-spelet på många år som jag sett fram emot att spela. Och som faktiskt har fått bra betyg! Så jag hade minst sagt höga förväntningar. Både på samlarutgåvan och på själva spelet.
 
Och vid första anblick såg det helt klart bra ut!
 
Med ett helt hus!
 
Och en riktigt vidrig USB-sticka. Vad mer finns i lådan?
 
En jättefin artbook, som innefattar i stort sett alla Resident Evil-spel. Riktigt fin! Och sedan, i de ljusa kuverten, låg det ett par extra inlays till spelet, och ett par litografier. Och en kod för DLC. Baksidan av huset har ett ställ för spelet. Jag tyckte att det var ett roligt tillägg. Än så länge står huset kvar på golvet framför hyllan, men jag hittar nog en plats till det snart. Hoppas jag, haha! Resident Evil 7 är mitt 103:e Resident Evil-spel.
 

Poets of the Fall, London~

Onsdagen den 11/1-17 var en helt fantastisk dag. Det var den dagen då jag äntligen fick se mitt favoritband live - Poets of the Fall. Jag har lyssnat på deras musik i snart sju år, så det här var en minst sagt efterlängtad konsert. Jag vågade inte chansa och vänta på eventuella spelningar i Sverige, så det fick bli ett äventyr till London. Så himla värt det! De spelade hela 16 låtar, och jag kunde inte vara gladare. Den första låten de spelade var så klart singeln Drama for Life från den senaste skivan. Så himla bra låt!
 
Min personliga favorit av de bilder jag tog under konserten. Jag hade bara med mig mobilkameran dit, men det gick det med. Från vänster till höger har vi: Jani, Marko, Jari, Jaska, Markus ("Captain"), och Olli.
 
 
 
 
 
 
Här var alla i bandet helt stilla, och det tog inte lång tid innan jag insåg att det var dags för Carnival of Rust!
 
 
 
 
Trots att de spelade 16 låtar flög tiden iväg. Och konserten tog slut. De var så himla fantastiska live! Världens bästa band. Jag längtar tills jag kan se dem live igen!
 

Från skiss till färdig bild~

Jag tänkte passa på att visa hur det gick till när jag målade min senaste teckning av Fennekin. Världens sötaste lilla eld räv. Till att börja med tittade jag på en massa referensbilder - både av Fennekin och ökenrävar för att bestämma hur jag ville att bilden skulle se ut.
Sedan gjorde jag en liten skiss i hörnet av pappret, och efter det började jag strukturera upp den riktiga teckningen.
 
Det bortersta bakbenet flyttades om flera gånger innan jag tyckte att det hamnade på en bra plats.
 
Sedan städade jag upp skissen lite, för att förbereda inför ljusbordet. Det var dags för teckningen att gå från skisspapper till marker-papper!
 
Så här blev den färdiga linearten! Bara färgen kvar.
 
Jag är riktigt nöjd med hur Fennekin blev, även om jag fortfarande har mycket kvar att lära vad gäller Copics. Men övning ger färdighet - och det är ju så himla kul att måla!
 

Ett paket pennor~

Pennorna som jag beställde förra veckan kom fram utan problem, och jag har hunnit testa dem innan jag tog mig tid att skriva det här lilla blogginlägget.
 
Det blev till slut 5 Copic Ciao, mina 3 första Copic Sketch, och 3 olika Multi Liners. Och Copic-papper i storlek A4. Jag har redan ett sånt block i storlek A3, men jag tycker att det är så otympligt. Det här blev mycket bättre.
 
Här har vi en Copic Ciao och en Copic Sketch sida vid sida som en liten jämförelse. Det var lite ovant att måla med Sketch först, men jag gillar ändå den modellen. Även om jag personligen tycker att designen på Ciao är snyggare - men det kan ju bero på att jag har flest av dem, hehe.
 
Det första jag brukar göra när jag köper nya pennor, är att sortera alla färgerna i nummerordning. För att helt enkelt få en bild av hur alla färgerna ser ut. Jag har ingen riktig färgkarta än, så det här är helt enkelt mitt lilla sorteringssystem.
 
Och så kunde jag äntligen testa Multiliners! Det underlättar att ha en lineart som leker bra med Copic-pennorna. Så det är mycket därför som jag har väntat på att göra linearten av Primarina. Och så råkade det bli en liten Fennekin också, hehe.
 
Sen börjar det roliga - färgläggningen!
 

AGDQ 2017~

Om bara två timmar drar en av årets roligaste veckor igång - Awesome Games Done Quick! Det är ett event där de insamlade pengarna går till Prevent Cancer Foundation. Och så spelas spelen så snabbt som möjligt av alla duktiga speedrunners.
 
Schemat för veckan kan ni hitta här. Jag ser som vanligt mycket fram emot TASbot!
 

Årets första spel~

Jag har en liten nyårstradition, som går ut på att jag börjar det nya året med att spela Kingdom Hearts. Den här gången har jag längtat efter att återuppleva det här äventyret. Grejen är att jag inte behöver spela ut spelet. Bara börja mitt spelår med det. Men nu var det så himla längesedan som jag spelade igenom hela spelet från början till slut.
 
Det är ju ändå ett av mina absoluta favoritspel.
 
 

Första beställningen~

Jag har gjort min första beställning. Det råkade även bli årets första beställning, men det var liksom bara så det blev. Men det viktiga med det var att det var min första online-beställning av Copics. Jag har, i skrivande stund, 28 Copic Ciao. Efter den här beställningen kommer jag att ha "några" fler. Jag har länge velat testa dessa mytomspunna pennor, men aldrig vågat. Främst eftersom det inte direkt är billigt. Speciellt inte om en vill ha en bra variation av färger. I april 2016 köpte jag mina första Copic Ciao. Sex stycken pennor. Med tanke på att det totalt finns 180 Copic Ciao (358 av Copic Sketch), så är det ett väldans litet steg på vägen. Men det var en bra början. Jag unnade mig några nya pennor lite då och då. Här är de senaste färgerna till min lilla samling:
 
Och sedan fick jag reda på att butiken jag köpte alla mina Copics i skulle flytta till annan ort. Så då var det dags att se hur det skulle gå att beställa online. Vilket jag äntligen tog mig tid till att göra igår. Så då var det bara att ta fram min färgkarta, och se vilka färger som skulle få komma hem den här gången. Eftersom färgerna är så limiterade när det gäller just Ciao (som sagt, 180 Ciao jämfört med Sketch, som finns i alla 358 färger), så blev det ett par Sketch den här gången. Det finns både för- och nackdelar med att köpa de olika varianterna av Copics. Det bästa med Ciao är att de är mycket billigare än Sketch. Medan de sistnämnda finns i fler färger och har sin färgkod även på locket. Och att de har lite bredare skaft och rymmer mer bläck.
 
Det ska bli kul att äntligen kunna jämföra dem själv! Men nu kommer det nog ta ett tag innan jag kan köpa fler pennor, hehe.
 

Ett matigt nyårsfirande~

Gott nytt år, världens bästa läsare! Hoppas att ni fick ett bra avslut på 2016, och en helt fantastisk början på det nya året. Jag och Andreas började firandet på ett fika-knytkalas med vårt härliga kompisgäng. Vi hade tagit med oss hembakad marknadsnougat och snickers-kakor, och det fanns en hel del andra godsaker att ta för sig av.
 
Som riktigt god chokladmousse, en fantastisk cheesecake, chokladdoppade jordgubbar, och snöbollar. Om vi åt för mycket? Så klart - men det var svårt att inte göra det när alla hade bakat så gott! Efter en lång fikastund, ett nyhetsquiz, och gott sällskap var det dags att bege sig hemåt. Vi kände att vi ville fira hemma den här gången, bara jag och Andreas.  Och alldeles för mycket mat.
 
Temat var italienskt plockbord, med hur mycket gott som helst. Till maten tog vi tag i en film som vi velat se länge - Zootopia. Så rolig film! Det blev ett riktigt bra nyårsfirande. Och som de flesta av er läsare vet, så bor jag ju i stort sett i min lilla by Rapture i Animal Crossing New Leaf. Så jag kunde ju liksom inte missa att fira in det nya året även där. Men jag ville inte behöva ändra om klockan i spelet. Så jag såg till att alla hade sina partyhattar på sig, lade ner 3DS:en på bordet, och satte igång nedräkningen på TV. Och insåg att klockan i Rapture gick en minut efter. SCORE! Så då kunde vi ringa in det nya året utan brådska, och ändå hinna med 12-slaget även i Rapture. Fantastiskt bra, helt oplanerat.
 
Det här nyårsfirandet var väldans annorlunda jämfört med tidigare år - men det var hur fantastiskt som helst! Och jag är så glad att vi hann med fikat på förmiddagen också. Jag hoppas att 2017 blir ett riktigt bra år!
 

Följ mig på:
Twitter | Instagram | Twitch



Emelie är mitt namn - Mlie är en förkortning. I den här bloggen skriver jag mycket om Resident Evil, spel och annat smått och gott!


RSS 2.0